☹ ☹ ☹

Detta ville jag skriva om idag. Agorafobi. Jag fick den diagnosen för flera år sen, men aldrig riktigt fått någon behandling. Ibland är den lätt att hantera, ibland är det svårt. Nu är det svårt, de sista två veckorna har agorafobin blivit större. Den blir det varje höst. Allting blir sämre på hösten, och jag tror att många som också mår dåligt kan hålla med. För er som inte vet så är agorafobi en rädsla för stora platser, oftast handlar det om sociala sammanhang. Så är det för mig, och ibland blir det såpass jobbigt att det blir svårt för mig att gå ut, att lämna huset väcker stor ångest. Att ha paniksyndrom tillsammans med agorafobi blir dubbelt så jobbigt. Då undviker man ställen som man har fått ångest/panik på. Då blir det svårare för en att jobba på sin ångest.
Idag har jag faktiskt lyckats gå ut och köpa mat med min syster, och igår handlade vi, och jag klarade av det. Ångesten var faktiskt inte lika stor som innan, vilket var skönt. Men jag är ändå rädd. Jag har möten, jag ska ju träffa folk. Ångestväckande.

Jag tänkte att jag skulle skriva en lång text om detta, med stora ord och sånt. Men plötsligt blev jag jättetrött och orden har gömt sig någonstans. En annan gång kanske.