torsdag 12 december 2013

we accept the love we think we deserve

Jag är trött, ledsen, besviken, arg. Jag vill bara spy upp alla mina känslor och tankar hos någon, men jag kan inte, det finns ingen som orkar lyssna. Vill bort. Måste bort. Jag vill också gråta. Liksom, verkligen gråta. Inga några små fejka patetiska tårar. Jag vet ju att jag kommer må bättre efter att jag gråtit, det brukar jag göra. Men nu kan jag inte gråta, och mina känslor och tankar och allting jag håller inne, kommer ut på ett helt fel sätt. Det ska bort genom tårar, inte genom smärta och blod. Nu är så jävla deppig och negativ igen, måste skärpa mig för fan.

Min kamera har i alla fall börjat funka igen, så jag har fotat lite. Orkade inte ens redigera bilderna, jag har bara minskat storleken så de kan få plats på bloggen.

















3 kommentarer:

Amanda sa...

Jagoda jag lyssnar alltid. Prata med mig snälla

jennifer sa...

Jag finns här och är villig att lyssna. Om det nu betyder någonting. Vi känner inte ens varandra, men samtidigt så har vi ändå något gemensamt och ibland kan det vara skönt att prata ur sig lite strunt med någon som inte står så nära.

Ja, jag finns här helt enkelt. Och jag bryr mig. Kram!

Astrocyt sa...

vilken fin kisse.
på din blogg ser man hur dåligt du mår. men jag tror på dig. att du är stark. att du kan övervinna detta.
<3