lördag 28 december 2013

lite sådär om allt och inget

Det har varit lite tomt här, hade väl inget särskilt att berätta.

Julen kom och gick, det var trevligt men som vanligt slutade det med en liten ångestattack, som ingen förutom Amanda vet om. Att jag hade ont i ryggen och kunde knappt sitta var ganska jobbigt, men jag överlevde, så.
Jag tyckte om alla mina julklappar, särskilt mina nya pyjamasbyxor (äntligen har jag nya, har haft de gamla i ungefär två år, och efter alla dessa år har de fått massa massa massa hål överallt, men jag tänker ändå inte slänga de) som jag i princip hade på mig i flera dagar. Orkade inte ens byta om när jag skulle till affären så jag hade de på mig även då. För ibland orkar jag inte bry mig.
Min bror och hans familj åkte hem idag (igår egentligen, klockan är nu över tolv) och nu blev det alldeles för tyst i lägenheten. Min brorson har så mycket energi att det är ofattbart. Han har nämligen fått höra att jag har varit sjuk och det är därför jag har såna ärr på armarna. Jag var jätteorolig, men han verkade inte ens märka ärren, han var för upptagen med sin mobil.
Men åh, vad alla har ändrats. Kacper (brorson) är längre och ser inte ut som jag kom ihåg honom. Men det kan jag förstå. Marta (min brors fru) har gått ner mycket i vikt och oroar sig mycket om vikten, för ett tag sen hamnade hon till och med på sjukhuset för att hon bantade och tog olika mediciner för det (tror jag, men är inte riktigt säker). Och min bror har också blivit smalare, fastän jag inte trodde var möjligt. Han har längre hår och liknar mina andra bröder mer, och han har också bytt "stil", han klär sig inte i t-shirts och liknande, utan skjortor och sånt där.
Efter att han har sagt "hej" och kramade om mig (läs: lyfte upp mig och släppte inte i ungefär en minut) sa han "jag trodde att ni skulle vara längre". "Ja men då hade du fel", sa jag. Han är ungefär 1.70, kanske längre, och sen... har vi mig och min syster. Jag är jättekort och min syster är bara några centimeter längre. Det är jobbigt och irriterande, särskilt när någon skämtar om det. Jag kan stå ut med några skämt, men det finns en gräns. Jag kan faktiskt bli jättesur.
(Men, nu har jag listat ut massa olika fördelar med att vara kort, så det hjälper lite ibland! De är lite löjliga, men om någon vill veta så är det bara att fråga. Inte för att jag tror att någon egentligen vill veta vad jag har hittat på, men ändå.)

Om ett par timmar (typ tio) ska jag äntligen träffa Amanda. Jag har fått pengar i julklapp (ungefär det bästa man kan få, man kan köpa nånting man egentligen vill och så blir alla glada typ) så jag kan "skämma bort" oss/henne. Jag kommer säkert må dåligt när jag köper nåt till mig själv och kommer behöva köpa massa presenter till andra. Jag har redan köpt två julklappar till Amanda, och jag hoppas att hon kommer tycka om den ena, eftersom hon redan vet vad den andra är.
Sen ska hon sova över hos mig och det tycker jag är underbart. Även fast jag slår och sparkar i sömnen så tycker jag om att sova bredvid henne. Jag tror att hon är redan van vid att bli "misshandlat" av mig när hon sover bredvid mig.

Jag blev lite besviken på Moder Natur som bestämde att det inte ska vara någon snö på julafton. Det var ju för fan en snöstorm bara några veckor innan! Jag brukar skoja och säga att Moder Natur är bipolär. Åh, jag har ungefär världens sämsta humor, typ.

I alla fall.
De senaste dagarna har jag haft ganska mycket ångest och tänkte alldeles för mycket att jag ville faktiskt skrika och skada mig själv. Jag har inte gjort något av det, så det är väl bra, antar jag. Det har varit mycket självmordstankar, men de dyker oftast upp vid ångestattacker.

Det är många timmar kvar tills jag ska åka buss till Uppsala, men har redan reseångest. Jag vet inte ens varför jag är så rädd. Men jag vill verkligen åka, jag vill visa att jag klarar av ångesten även fast den är stor och svår.
Nu ska jag ladda ner musik (är så jävla kriminell som laddar ner musik och filmer (sa ju att jag har dålig humor)) för att ha något nytt att lyssna och fokusera på när jag åker buss.


en bild på min högtalare som jag älskade redan innan den blev min.

2 kommentarer:

T. sa...

Haha åh jag brukar också i princip alltid säga att saker är bipolära. Min dator är bipolär, min säng är bipolär, min mobil är bipolär. Ja. Något kul ska man väl få ha kring dessa saker om man får stå ut med så mycket dåligt. Dock hatar jag när "friska" människor skämtar om psykiska psykdomar. Dubbelmoraliskt? Ja kanske lite.

rymdtjej sa...

Jag är också ganska kort. Vad är det för bra du har kommit på med att vara kort? :)