onsdag 4 september 2013

writer's block

Jag vill göra så mycket, men kan inte. Jag vill skriva, men jag har drabbats av writer's block och det är så svårt att hitta nån väg ut ur den.
Mötet angående skolan gick "bra", även fast ilskan bubblade inom mig. Jag önskar att jag kunde säga vad jag tänker. När någon säger nåt idiotiskt, så vill jag kunna säga rakt ut det som kommer upp i mina tankar. Har tänkt såna tankar idag, och sedan önskat att jag hade modet att säga de högt ut. Men. Jag är nog inte "sån". Jag, precis som de flesta andra, har blivit uppfostrat och lärt mig att ibland är det bättre att bita sig i tungan, än slänga ur sig en (egentligen) onödig kommentar. Som vissa kanske inte förstår, och tar illa upp. Och man vet att det blir inget bättre av att skapa problem för sig själv genom att få ännu mer ovänner.

Imorgon måste jag göra mig redo. Fysiskt och psykiskt. Narkos under sex timmar. Det låter så läskigt. Det är antagligen inte lika läskigt som det låter, det brukar ju inte vara det.

Men nu försöker jag tänka på det positiva. Ska inte låta katastroftankarna ("katastrof") ta över. Ångesten kan ta sig i röven. Inte imorgon, motherfucker.
När jag kommer hem så kommer säkert alla "ta hand" om mig, fråga hur jag mår, om jag vill ha nåt, vad vi ska göra. Tycker inte alltid om sån uppmärksamhet. Ja, ibland är det trevligt och känns bra. Mest när jag är sjuk. När jag är sjuk eller mår väldigt dåligt fysiskt så förvandlas jag till en femårig-gnällig-unge. Jag vill ha en kram, kan du sitta här med mig, kan vi prata, vill ha te, det är för varmt, för kallt och sen börjar jag gråta. Oftast så går det till.

Efter att jag köpte böcker i måndags tänkte jag på att jag måste faktiskt börja läsa mer igen. Stället där jag brukade läsa på är akuten. Och där kan jag ju inte gå så fort jag vill läsa en bok.
Har börjat läsa många böcker, men aldrig riktigt läst klart. För nu finns det annat, och istället för att läsa innan man somnar så ligger man där med sin mobil i handen, tills den ramlar i ansiktet på en när man är för trött för att fortsätta att hålla upp den.
Vad snackar jag ens om

1 kommentar:

Amanda sa...

du är bäst