Imorgon tänker jag ligga i sängen, äta inget och gråta. Kanske titta på nån film eller serie. Kommer lämna rummet bara när jag verkligen måste. Mamma är hos Kimmo, och kommer imorgon bitti (tror jag). Jag vill bara krama om henne, och prata med henne. Fast jag känner att jag kan inte berätta allting. Och det suger. För att det känns som att jag har ingen som jag kan verkligen prata med. Jag har bara Amanda, men hon mår ju redan dåligt. Vill inte dra henne längre ner.
Här kommer tårarna igen. Jag gråter och gråter. Varför blir allt så jobbigt?
Och allt är mitt fel. Mitt fel, mitt fel, mitt fel. Allting.
Jag vill dö. Jag vill inte vara här längre, jag orkar inte leva så här. Det finns ingen plats för mig där jag kan andas, ta det lugnt. Bli klarare i skallen. Därför känns det att självmord är den enda utvägen nu.
I never thought I'd die alone
Another six months I'll be unknown
Give all my things to all my friends
You'll never step foot in my room again
You'll close it off, board it up
Remember the time that I spilled the cup
Of apple juice in the hall
Please tell mom this is not her fault
2 kommentarer:
Du får inte dö. Du får inte lämna mig, Jagoda. DU FÅR INTE.
Läst. Tänker på dig.
Skicka en kommentar