Egentligen så händer det ingenting spännande i mitt liv. Det enda som alltid händer är att tankar bli bara fler och fler och ångesten blir bara större och större. Och det är inte kul att läsa. För det blir bara sorgligt efter ett tag.
De sista dagarna har jag haft stunder då jag verkligen ville skada mig själv. Försökte, och försöker fortfarande, att stå emot. Men jag blir så trött på att ständigt hålla koll på mig själv, ibland vill jag bara slippa tänka. Jag har också såna stunder där jag bara vill dö. Bara lägga mig ner på golvet och vänta, bara dö så att jag slipper detta helvete.
Och ibland känns det som att jag får en black out. Fast det händer nog inte. Jag kanske bara stänger av. Men jag stänger inte av när jag vill, när jag behöver. Det händer bara då och då, vid "normala" situationer.
Allt är konstigt. Men just nu gör det inget. För om några timmar sitter jag på bussen till Uppsala. Och där ska jag träffa finaste Amanda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar