onsdag 26 juni 2013

keeping up with the joneses

Har inte skrivit här på några dagar. Det är väl ändå nästan ingen som läser, ingen som bryr sig?
I måndags var jag i Uppsala med Heidi. Det var fint. Vi gick till Darkwell och Pelle var snäll och hjälpte mig att byta smycken till min septum. Men, jag gjorde bort mig som fan (enligt mig i alla fall, någon som har social fobi och agorafobi), och vågade nästan inte gå tillbaka dit. Istället för att fråga hur mycket det kostade i förhand, hade jag inte tillräckligt mycket pengar och kunde bara betala två tredjedel. GO ME! Så jag ringde mamma och sen Alice, då mamma inte svarade (men jag fick prata med henne ändå), med... ja, panik, och bad de att komma till Uppsala och ge mig pengar. Medans vi väntade på mamma, gick vi bara runt, satt och låg nånstans, sjöng lite, och sedan satt vi (jag satt, Heidi låg) på gräset, eftersom hon hade huvudvärk. Mamma räddade henne med huvudvärkstabletter när hon äntligen kom till Uppsala (Alice och farmor var också med!).
När jag väl gick tillbaka till Darkwell, var jag nästan spyfärdig av all ångest, mitt hjärta slog så in i helvete och pengarna var säkert blöta av att mina händer svettades så jävla mycket. Jag var rädd, vet inte direkt varför. För vad tror han om mig nu, tänk om han blev arg eller något, helvete, vad dum jag är, dum dum dum! Men det gick bra ändå. Faktiskt. "Han skämtade ju med dig om det!", sa Heidi. Fast jag tror att hon sa det bara för att trösta mig. Sen satt vi på Kebab House och käkade. Jag hade lite svårt för att få i mig mer mat än jag egentligen borde. Det slutade med att Alice och Heidi satt och försökte tvinga mig att äta. "En för Heidi, en för Pelle, (don't even ask) och en stor tugga för Amanda!". Ska inte ljuga, det sista hjälpte rätt så mycket. Sedan gick vi in på Myrornas och köpte en "nalle" (*host*) som vi spanade in ganska länge.
På vägen hem satt vi i bilen och lyssnade på våra älskade låtar och sjöng, även fast jag suger på det.
Jag var jävligt trött när jag kom hem. Att vara ute bland folk och ha så mycket ångest får mig att nästan däcka av trötthet.
I tisdags, igår, var jag hos Christina. På morgonen åkte jag med mamma och väntade på jobbet. Ville sova i bilen, men mamma skulle åka nånstans med sin chef. Så jag somnade ute på en fåtölj istället. Jag tror att det sista jag hörde innan jag somnade, var när mammas chef sa "tänk vad skönt att somna ute!". Och ja, det är jävligt skönt. Men bara när det är varmt, men när man är i skuggan. Och det blåser inte särskilt mycket och man har nånting som man kan gömma sig under. Jag är nästan aldrig nöjd, nej. Sen väntade jag på Christina, sedan åkte vi och handlade hundmat till hennes pudlar, och hon var tvungen att kolla något eller nåt. Jag fick träffa hundarna, lekte lite med de och sedan hjälpte att hålla i de när Christina klippte de lite. Det var trevligt det med. Sen åkte jag, mamma, Alice och farmor till Öregrund och satt lite vid vattnet, bara för att. Och jag var så himla trött när jag kom hem. Amanda ville träffas idag, men vi bestämde oss att träffas lördag istället. Jag ville åka idag egentligen, men visste att jag skulle inte klara av en tredje dag utanför. Jag är en inne-människa, som behöver vila lite extra då och då. Imorgon skulle jag åka och träffa min psykolog, men det skiter jag i. Kommer inte heller ihåg vilken tid det var, och förresten så tror jag att jag kanske håller på att bli sjuk. Så synd är det om mig. Jag är ganska trött just nu. Vill gråta och vara lite extraledsen idag, men jag försöker tänka positivt. Det kommer säkert inte hålla sig länge.
Förutom lördag, har jag inga planer för resten av veckan. Känns så jäkla skönt.
Nu tänker jag inte göra nåt särskilt. Somnar säkert snart. Not that anyone cares.

Charmigaste jävlar i hela jävla stan.

Bara två (tror jag) av alla 6 valpar. Bara 6 hundar av alla 24.
(22 nu.)


Godnatt.

Inga kommentarer: