söndag 24 augusti 2014

jag vet inte

Jag befinner mig nånstans mellan sjukdom och friskhet. Ljuset är så intressant och lockande, men det är mörkret som jag har bosatt mig i. Det är mörkret jag känner bäst, alla hörn och rum, jag har varit överallt. Varje gång jag närmar mig ljuset, så blir jag rädd. Jag känner ingenting i ljuset, vet inte hur allting fungerar. Då vänder jag om och springer tillbaka med svansen mellan benen, tillbaka till det mörka, destruktiva.

Jag är så nyfiken. Vill veta, lära mig. För det känns som att jag inte vet någonting gällande det sociala livet längre. Kommer inte ihåg det jag förut visste. Tappat bort det.
Jag vill så mycket. Vill kunna gå i skolan igen, ha läxor, äta lunch i matsalen med kompisar, sitta nånstans på en bänk och prata, skratta, berätta. Vill kunna sitta på lektionen och viska, klottra på sidan av skrivboken på mattelektionen, ha prov och klaga på att jag inte orkar springa på idrotten.
Jag vill göra sånt som jag aldrig gjort. Jag vill vara en tonåring. Jag vill veta hur det känns att vara en vanlig tonåring. För jag har aldrig gått på en fest, aldrig ens varit inbjuden. Vill festa, dricka alkohol och ha en baksmälla, vill vara bland människor jag egentligen inte känner, resa, besöka nya ställen. Bli kär, spendera mina dagar med någon som märker mig, någon som uppskattar mig och säger att jag duger, ligga bredvid den personen och höra dennes andetag, även fast att höra någon andas stör mig så mycket. Vill gå ut, äta, och inte bry mig om andra, skita i vad folk kanske tycker om mig. Jag vill gå på konserter, gråta lyckliga tårar och dansa i publikhavet. Jag vill. Men jag kan inte. Jag vet inte hur man gör sånt. Jag förstår inte.

Det jag gör nu är att sitta ensam på mitt rum hela dagarna, titta på serier och ladda ner filmer som jag ändå inte orkar kolla på.
Jag vet inte ens varför jag skriver detta. Jag antar att bara behövde skriva av mig. Tack om någon orkade läsa.

Inga kommentarer: