söndag 19 januari 2014

Some days I feel like shit, some days I wanna quit, and just be normal for a bit

Det är nånting som är fel. Med världen, med livet. Med mig. Med allting kanske. Jag vet inte vad.
Har så konstiga tankar. Jag är så trött på allting, så jävla trött på livet. Att avsluta det låter inte så hemskt just nu.
Ibland känner jag att jag vill prata om det med någon. Men ingen verkar lyssna. Så nu har jag bestämt. Jag ska ge de en till chans. Bara en. För jag orkar knappt längre. En chans.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Men nej, du får inte göra slut på ditt liv! Jag vet att det är svårt och att jag inte har en aning om hur du har det, men du måste leva! Snälla! Jag önskar jag kände dig, för jag hade lätt lyssnat på dig! Du hade kunnat prata om allt jobbigt med mig, men nu är det tyvärr inte så... Men jag är säker på att det finns människor som älskar dig, så snälla försök kämpa! Massa kramar!!

Fanni sa...

Jaaa! En chans är det som krävs och det kommer gå jättebra! Tror på dig, kram

Amanda sa...

Lev, Jagoda. Lev för fan. Jag lyssnar, jag finns. Snälla

Stella sa...

Jaa, det är nåt som är fel med världen men ge inte upp, snälla. Gör inte det, avsluta inte livet. Det ser jävligt mörkt ut nu men det kommer ljusna, ge det bara en chans till, och om den chansen bränns, ge det bara en enda chans till. Och fortsätt så. En chans i taget, ett steg i taget, tills du äntligen börjar må bättre och kan se att det var värt det.
Jag tror verkligen att du en dag kommer upptäcka att det var värt det. Det gäller bara att hålla ut och kämpa emot mörkret.

Rymdtjej sa...

Håller med om att det är något fel med världen, men snälla, ge inte upp.

Fortsätt andas trots att det gör ont.

ellen sa...

Fina du ! <3

jag kan erkänna jag minns det så väl...
frågan om man verkligen kan släppa det "sjuka". är man redo?
rädd, otroligt rädd,...
eftersom man spenderat månader/år i mörker känns det tryggt på ett konstigt sätt...
"man är van"
på samma gång man vill att allt som skaver och svider i själen skall sköljas bort . så känns det friska livet så otryggt.
man är inte van att må bättre, ett normal tankesätt , utan brutal ångest.

jag fick om och om och om fråga mig själv att vill jag verkligen ta mig upp och bli frisk.

både ja och nej.

men här står man. "nästan frisk"


de e så jävla svårt att verkligen övertyga sig själv om att ( bli frisk) är den ända rätta vägen till ett liv.

så kram på dig <3
styrka var med dig!!!'