onsdag 29 januari 2014

Satan take the fucking wheel

Jag har överlevt dagen, med ständig ångest bakom ryggen. Men ändå lyckades jag ha en relativt bra dag. Fram till eftermiddagen/kvällen. Jag gick och handlade med mamma, och när vi stod i kön till kassan så såg jag en person som gick med en kvinna. Kvinnan kom fram till mig och sa "hallå!". Jag svarade "hej" med entusiasm, även fast det tog en stund innan jag insåg vem det var. Det var Anette. Hon var min hemterapeut, ända tills hon skulle sluta jobba. Jag blev besviken, ledsen och ingenting kändes bra då. Om hon slutade jobba för ett år sedan, vad gjorde hon då med en annan ungdom? Jag vet att jag är självisk, men sån är jag. Jag vill alltid vara först, vill vara favorit, vill inte dela en person med någon annan. Jag blev avundsjuk när min favorit skötare på bup pratade mycket med en annan patient. Jag är medveten om att skötarna och sjuksköterskorna måste behandla alla lika, och ja jag håller med och tycker att det är bra, men det finns ändå någonting i mig som gör ont när sånt händer.
Men i alla fall.
Jag ska till skolan imorgon. Har varit där i måndags också. En till tjej var där och jag hoppades på någon trevlig men nej, det visade sig vara en tjej som gick i samma klass med mig förut. Hon mobbade mig dessutom. Så jävla falsk, med en motbjudande personlighet, om det nu låter vettigt.


Jag är så trött och vill sova och sova och sova men ändå finns det mycket jag vill göra. Jag vill pyssla men jag har väldigt få pyssel-grejer. Dags att besöka Panduro, antar jag.

3 kommentarer:

Stella sa...

Gud vad jag känner igen mig, jag kan också bli sådär ibland att jag liksom vill ha nån för mig själv. Så himla onödigt egentligen, men jag kan ändå bli typ avundsjuk för sånt som egentligen inte borde spela nån roll, som att nån pratar med nån annan eller ja. Pinsamt faktiskt.

Rymdtjej sa...

Känner igen att vilja ha personer för sig själv och så... det kan vara jättejobbigt. Usch, den där avundsjukan...

Hoppas du hittar något bra på Panduro om du åker dit.

T. sa...

Åh jag är nog precis lika dan tror jag. Jag har precis slutat gå hos min terapeut på bup eftersom jag fyllt 18. Men vi har ändå en väldigt bra relation och ska fika kanske nästa vecka, och frågar ständigt mig själv om jag är speciell eller om hon brukar göra det med vissa andra petienter också. Jag vill liksom så himla gärna vara speciell.