i wasn't made to last

Jag går, tittar, tänker, fan, nej, inte nu, jag vill inte. Ångesten bara slår till mig, jag får ont i magen och det känns som att jag kvävs. Jag skakar, orkar inte berätta, orkar inte erkänna, vill inte erkänna, såna tankar ska man inte ha, det är löjligt, fånigt, bäst att hålla tyst. Jag försöker att inte tänka på det. Men det följer efter mig, vill ha min uppmärksamhet. Hur ska jag klara det den här gången