Humörsvängningar är mitt liv, känns det som. Det är jobbigt.
Har ingen inspiration alls. Försöker få ur mig några ord här och nu. Jag läser andras bloggar, men är så dålig på att kommentera. Men jag läser, jag ser er, jag förstår.
Egentligen borde jag sitta och göra mina läxor. Matte. Det är svårt men tanken på att jag får ångest och vill gråta så fort jag öppnar boken. Uppgifterna där är väl egentligen enkla, men inte för mig. Jävla matte. Jävla ångest.
Återigen tänker jag på såna där dåliga saker. Funderar lite. Inget särskilt. På tisdag ska jag träffa min psykolog. Jag tänker på vad jag ska säga till henne. "Tränar" lite på det. Helst vill jag skrika ut allt jag känner, för snart kommer jag att gå sönder. Jag håller redan på att göra det, långsamt. Ifall psykologen inte lyssnar på mig, well, jag vet vad ska jag göra då också.
3 kommentarer:
Håller tummen för att din psykolog lyssnar på dig, och om hon gör det så gör som du tänkt och skrik ur dig allt du har inom dig! Hellre det än att du går sönder vännen! Lycka till!
Kramar <3
Nic nie rozumiem. :(
Hoppas det går bra när du träffar psykologen. Kram!
Skicka en kommentar