oro

Jag är orolig. Orolig inför mötet imorgon. Jag kommer säkert att fega ur, säga att allt är bra och jag behöver ingen mer hjälp. Tänk om plötsligt kommer jag vilja försvinna, och börja gråta eller skrika, vad kommer läkaren att säga, hur kommer hon reagera på mina svar, hur, varför, nej, jag vill inte. Jag vet inte ens vad jag tänker på.

Men jag har i alla fall inte skurit mig på natten, eller dagen, vilket jag har gjort de senaste dagarna. Så det blev nog ett litet framsteg, eller vad ska man säga. Idag har jag också lyckats duscha, så det var bra.
Imorgon ska jag också träffa Christina, nån gång efter mötet. På lördag ska jag och hela familjen åka till Uppsala för att handla julklappar. Det kommer att vara otroligt mycket folk, men jag tänker skita i det, skita i ångesten.

Jag visade mamma min hand idag, och hon blev... jag vet inte, det var en blandning mellan besviken och arg. Men jag kommer säkert göra det igen och igen, tills allting jag kan skada mig med försvinner ut ur huset.
Ska nu fortsätta läsa boken ("Skadad"), och klaga på att jag har ont i nacken.


Vad har ni gjort i helgen då?