Jag är trött och orolig. Nästan spyfärdig av all ångest.
Tänker och känner sånt som man egentligen inte ska tänka eller känna. Jag har inte skadat mig sen i lördags, om jag räknade ut rätt. Men jag känner hur jobbigt allting blir, det blir liksom för mycket. Det finns olika perioder i mitt liv. Det finns inte bara två, som alla jävla läkare påstår.
Tänkte precis skriva att jag kan inte gråta, att det går inte. Tog en paus och försökte tänka, men då kom de. Tårarna. Ångesten, ilskan, allting kommer fram nu. Just nu.
1 kommentar:
massa styrkekramar till dig hjärtat. Du klarar detta, du är stark, mycket starkare än vad du själv tror. Och att du inte skadat dig sedan i lördags är verkligen hur bra som helst! Skulle vilja skriva ''fortsätt kämpa'' men du avskyr det ordet så jag säger; fortsätt kriga, strida, du kommer vinna detta kriget till slut. det är jag säker på ♥
Skicka en kommentar