från botten till toppen

Jag förstår inte. Vad är det som händer med mitt humör? På morgonen mådde jag ganska dåligt och ville bara sova. När jag gick hem från skolan så övervägde jag att ställa mig på tågrälsen när jag såg att ett tåg skulle komma. Nu sitter jag och är glad, skrattar och mår bra. Jag tror att jag mår bra. Jag har mer energi i mig, och jag vet inte om energidrycken har nåt med det att göra, för de brukar ju aldrig hjälpa, jag är lika slö och trött och ledsen. Det är kanske nånting som har hänt med mitt mående, jag vet inte. Nånting har ändrats.
Jag blir ändå alltid orolig när jag börjar må bättre, för jag är rädd att allt kommer skita ner sig. Vilket det kommer antagligen att göra, förr eller senare. Men ja.
Jag svarade på ett meddelande från Christina (jag svarar sällan på meddelanden, oftast läser jag inte ens på de). Började skriva om helt irrelevanta saker, och jag känner att jag skulle kunna skriva och skriva i timmar.
Känner mig också rastlös, vill göra så mycket saker på en och samma gång.
Jag är trött, men jag vill inte sova, det finns för mycket saker att göra ju. Mina "maniska perioder" är så små och hopplösa att jag knappt kan kalla det mani. För ett tag sen köpte jag många kinder-ägg bara för att jag samlade på leksakerna man fick. Vilket jag fortfarande gör, har en hel jävla låda med leksaker från massa kinder-ägg, eller andra chokladägg eller automater i affärer. Nu menar jag inte att jag köpte de lite då och då, jag köpte flera på en dag, en gång köpte jag över tio och till slut hade jag ingenstans att lägga allting. (Chokladen fick ligga i en skål och andra fick äta den.) Då visste jag inte att jag är bipolär (vilket jag fortfarande inte tror på) och innan jag fick mediciner. En gång fick jag också för mig att börja måla på dörren och väggen. Mitt på natten. Jag var vaken länge, skrev, ritade, läste, jag var inte alls trött och ibland behövde jag ingen sömn alls för att fungera. Nu är det bättre med sömnen, kanske för att jag har tagit melatonin ett tag (en hormon), så jag sover ganska bra. Men det betyder dock inte att jag vill sova på natten, det är på natten jag vill hellre vara vaken. Har haft så ett tag, att jag hellre sitter uppe hela natten och sover genom hela dan. Det är mer spännande att vara uppe på natten, av nån anledning. Jag kan inte förklara varför. Samma sak gäller också skräckfilmer. Jag älskar skräckfilmer. Varför? Jag har ingen aning. Gillar att bli skrämd, antar jag. Älskar också att skrämma andra, det är roligt. (Men ja, jag vet var gränsen går och jag försöker att inte passera den.) Jag gillar utmaningar också, jag vill se hur mycket en skräckfilm kan skrämma mig. Om jag vågar inte gå på toa mitt på natten så har den varit bra, ungefär så tänker jag. När någon skrämmer mig så är det ju också roligt, för att det är ganska svårt att skrämma mig. Ibland kan någon skrämma mig utan att de vet det, och det tycker jag kan vara så himla kul.

Jag gick nyss till affären, lämnade inlägget och nu har jag tappat bort mig helt, jag vet inte ens vad jag tänkte på. Jag tänker för mycket.
Imorgon ska jag också åka till tandläkaren. Vågar inte, mest på grund av tiden. Jag ska dit till klockan fyra. Måste då åka runt tre, men jag vågar verkligen inte, jag får alldeles för mycket ångest när jag ska åka buss när det är rush-tider. Flera gånger har jag missat olika möten på grund av det. Imorgon kommer säkert samma sak hända. Jag. Är. Rädd. Helst vill jag få skjuts, för jag vill klara av tandläkarbesöket. Jag vill bara inte åka buss.
Igår var jag nära att skada mig. Jag gjorde inte det, även fast jag verkligen ville. Hade mina rakblad med mig när jag skulle duscha, men jag rörde inte ens de, jag öppnade inte ens asken som rakbladen ligger i.
Egentligen är jag "glad" att jag har saker att göra i veckan, tiden går fortare. Bara onsdag & fredag är jag helt ledig. Antagligen inte länge till, vi får se om Madde har tid. På torsdag ska jag också ha möte med soc, jag vill inte ha det egentligen, men äh. Jag får väl stå ut. Sätter jävligt mycket krav på mig själv, men just nu tror jag att jag kommer klara det. Jag måste klara det. Så jävla länge har jag gått och skjutit upp saker, "jag gör det sen", "jag orkar inte", men nu för fan ska jag ändra på det.
På lördag ska jag ta mig till Uppsala och träffa Amanda. Jag ska handla julklappar då, för jag kan bara inte vänta. Det är så roligt. Varje år säger jag att jag ska köpa julklappar tidigare, i oktober kanske eller november, men plötsligt så blir det december och oj är det julafton snart, ska kanske åka och handla. Nånting sånt. Varje år.