Idag när jag skulle hjälpa min syster att städa hennes hamstrars burar, så märkte vi att ena hamstern låg stilla, hon var helt stel. Eftersom hamstrar har en tendens till att inte leva särskilt länge så blev vi inte så där jätteförvånade, men ändå började vi båda gråta. Sedan gick vi och begravde henne. Det känns jobbigt när jag tänker på att hennes syster kommer nog inte leva särskilt länge till.
Hoppas bara att hon gick bort fridfullt, att hon bara somnade, utan någon som helst smärta. Visst är det konstigt? Att man kan älska djur så mycket att man bara gråter när de lämnar världen? Nu springer hon säkert på fluffiga moln och käkar jordnötter. Det låter skönt. Hamsterhimmel. Ha det bra där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar