Nice work you did, you’re gonna go far, kid

Heidi har varit hos mig idag. Var det trevligt? Ganska. Men sen blev jag ändå ledsen. Jag säger att "jag vet inte varför", även fast jag ärligt talat vet vad som är anledningen. Hon har vänner, hon gör massa saker och sedan berättar om allt för mig. En sak som faktiskt gör lite ont, om vi säger så, är att vi måste träffas i smyg. Jag förstår inte. Hon får sova över hos andra, hon får träffa hennes andra vänner... Varför inte mig? Jag valde inte att må dåligt. Eller? Jag menade i alla fall aldrig så. Förlåt för att jag mår dåligt.
Sen har jag också sett hennes ärr. Hon hatar de. Hon vill operera bort de. Och då börjar jag skämmas. Det känns som att hon är på vägen till att bli frisk, och jag sitter fortfarande i mitt självskadebeteende och depression. Sorgligt. Jag är avundsjuk. Det är också sorgligt. Jag är så avundsjuk på allt och alla. För att allting och alla är bättre än mig. Jag suger.
Men. Jag har sparat pengar ganska länge nu. Jag har ungefär femhundra kronor. Jag. Och jag är så dålig på att spara pengar, för jag är en hopplös slösare. Så det är jag ganska glad för.
Min käft/mina tänder blir ändå bara sämre. Sämre sämre sämre. Och så ska jag vänta med allt till september? Tror jag hinner dö innan dess. Vafan är tålamod?
Hela sommaren tänker jag tillbringa med massa böcker och tumblr. Låter bra, tycker jag. Åh, jag är så patetisk ibland. Ganska ofta, faktiskt.

Mina tumblr:
(KAN VARA TRIGGANDE)
→ mrbipolar
→ killing-my-pain (svart & vit)