It's kind of a funny story

Jag tycker att filmen "It's Kind of a Funny Story" är helt okej. Förut tyckte att den var bra, och kunde titta på den flera gånger om! Men nu, nej. Bara nej. Jag tittade på den när jag inte mådde så där jättedåligt. När jag förstod inte direkt hur mycket ens psykiska problem kan göra. Men idag (egentligen igår) var den på tv. Och då såg jag. Jag säger inte att den är så jävla dålig. Den är okej. Jag har insett att de nästan säger hur fel och skamligt det är att må dåligt, att sitta inne på en låst avdelning. Jag menar, det är inte roligt, det är inget man ska egentligen vara "stolt" över. Men det är ju inget man ska skämmas för. Alla mår dåligt, på ett eller annat sätt. Jag erkänner, ibland skäms jag över min sjukdom. Dock försvinner skamkänslorna efter ett tag, då jag kommer ihåg att det är okej att må dåligt. Det är bättre att hamna på en sluten psykiatrisk avdelning än i en kista, begravd flera meter under marken. Människor borde lära sig att psykisk sjukdom är inte sämre än en fysisk sjukdom. Många håller kanske inte med mig. Men åsikter får jag ha, och jag tänker dela mig med de. Jag tycker att det är viktigt att kunna prata om psykisk ohälsa. Öppet.