Min bästa vän, du är bäst.

Jag hade en fin dag i Uppsala idag. Egentligen gjorde vi inget speciellt. Men det gör vi ju aldrig, och det blir ändå så himla himla fint och trevligt och bara ÅHH. Varje gång vi skiljs åt, varje gång jag sitter på bussen som tar mig hemåt, blir jag så... tom, på nåt sätt. För då saknas det nånting. Din skratt och dina kramar. Det saknas. Jag vill aldrig, aldrig aldrig aldrig, förlora dig. Jag älskar dig.