Efter en stund av plötslig panik och hemska tankar, kunde jag äntligen andas. Det blev bättre, och sen satt jag skrattade åt att jag är en stalker och sånt. Klockan är snart halv två och jag sitter och gäspar, vill sova men ändå vill vara vaken. Skärp dig, Luu.
Vill rita. Vill skriva. Vill läsa. Vill prata, berätta. Vill skrika. Orkar inte. Vill orka. Åh.
Jag tänkte på att jag vill skada mig själv. Men inget blir ju bättre om jag gör det. Det blir bara jobbigt. Så jag har bestämt mig att inte göra det. Jag kommer säkert att falla tillbaka, jag kommer säkert göra det. Men än så länge - nej. Bara nej.
Midsommar. Har aldrig riktigt fattat det där. Vi (alltså familjen) brukade aldrig fira midsommar. Jag firar fortfarande inte. Vad finns det att fira? Inte särskilt mycket, eller hur? Nä, precis. Känns som att ganska många ser det bara som ett till skäl till att dricka och festa. Det har jag aldrig förstått heller. Vad är så roligt med att supa sig full och vakna med baksmälla egentligen? Fattar inte.
Men det finns säker många andra som inte förstår varför jag gör vissa saker som jag gör. Till exempel att just skada mig själv. Varför lägger jag allting i en viss ordning, varför delar jag upp nästan allting i olika färger. Varför svänger mitt humör så mycket, varför jag är som jag är. Jag har inga vettiga svar på det, tyvärr. Önskar att jag kunde svara, men kan inte. Jag vet ju inte själv.
Snart ska jag kanske gå och lägga mig. Är inte säker. Jag kommer säkert somna vid bordet, aja. Imorgon, egentligen idag, ska jag försöka göra nånting med mitt hår. Dreads. Om det inte går så bra så ska jag bara färga det rött. Låter bra det.
Jag ska måla cigaretter som jag fått av Putte, och sen ska jag faktiskt lägga mig och försöka sova. Somnar ju snart. Det är bara några cigg kvar, men jag tror att Heidi kommer att vara nöjd ändå. Emergency Box är i princip klar. Nu måste jag bara vänta på Heidi. Men nu - godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar