this is not what i wanted

Ångesten går upp, vikten går ner. För tre år sen skulle jag vara glad av att se siffrorna sjunka så lågt. Spänningsyrsel, illamående, den där jävla ångesten som aldrig släpper. Det vill jag inte ha, jag vill ha den vikten jag tappade på tre veckor tillbaka. Panikattacker. Jag kollade mina blodvärden men det såg bra ut. Läste om kristallsjukan, försökte göra övningar. Fick panik. Jag kan inte sitta still, det är ett jävla helvete att ligga ner. Stilnoct varje kväll, min kropp blir så tung att jag nästan ramlar. Det känns som att jag är på en båt, och den stannar aldrig. När jag går eller åker bil, då går det bra. Jag går så jävla mycket. Timmar. Nästan konstant, annars gungar det i hela kroppen. Inte konstigt att jag gick ner. Mår så illa, kan inte äta. Jag måste ju, jag kan inte vara underviktig, jag vill inte. Jag har ont, har gått för mycket. Vill bara slappna av, vill vila för en timme eller två. Går inte. Yrsel, ångest, panik. Hoppar upp, går ut och går. Ibland i skogen, ibland runt huset. Jag vill verkligen inte mer, låt mig få vila.

Hjälp.