tisdag 11 februari 2014

make it stop

Jag gör små saker, jag ler och skrattar och säger att jag mår okej, men det är verkligen inte så. Jag har inte skadat mig på länge, och det är väl bra. Men allting börjar bli så jobbigt igen, jag orkar inte göra någonting.
"Nu är jag galen på riktigt", typ. Bara för att jag säger inte till när jag har ångest, betyder det inte att den inte finns. För jo, ångesten finns och den är stor och den äter upp mig inifrån, och det är bara så otroligt jävla jobbigt.
Just nu vill jag mest bara gömma mig under täcket och sova, för all jävla evighet.

5 kommentarer:

Rymdtjej sa...

Styrkekramar!

Anonym sa...

Det är jättebra att du inte har skadat dig på länge! Men det är ju hemskt för dig att du har sån ångest hela tiden, men istället för att hålla den inom dig så skrik, gråt och försök hitta någon att prata med så du får ur dig det...spara det inte inom dig. Vet att det är jättesvårt, men jag tror på dig!
Massa massa kramar till dig! <3

Johanna sa...

Du är så stark som inte skadat dig på länge, det är verkligen så underbart att höra. Ångesten däremot, den tycker jag du kan få slippa. Men håll ut, det kanske känns som att det inte kommer bi bättre men det kommer bli det. Du klarar detta fina du, du är en så himla underbar och snäll människa.
Kram på dig ♥

Anonym sa...

Hej, jag råkade trilla in här när jag var trött och googlade "jag känner mig som en pöl". Och jag vill bara lämna en liten kommentar innan jag går. En kommentar med tusentals kramar. Jag har ingen aning om vem du är, och du har absolut ingen aning om vem jag är, men jag skickar all styrka jag har. Jag vill slita bort all din ångest, allt självhat, all meningslöshet ur dig. Jag önskar att jag kunde hjälpa genom att skriva en liten kommentar. Jag förstår att det inte hjälper. Men du får alla kramar jag har. Och jag lovar dig att "det friska livet" finns och att du kommer smaka på det. Jag lovar. Du kommer hitta något meningsfullt. Du kommer inse att DU är meningsfull. Och vacker. Och fantastisk. Jag känner dig fortfarande inte och jag har bara skummat igenom din blogg i någon minut, jag vet ingenting om dig egentligen.
Men kramar. Tusen kramar. Från mig.

Stella sa...

Det är ju verkligen hur bra som helst att du inte har skadat dig på länge! Du är så himla stark och bra!

Men galen är du inte. Absolut inte. Ångesten är jävligt dum och ful däremot, den kan gå och dö i nåt hörn och lämna dig ifred tycker jag.

Du kanske kan försöka hitta nåt sätt att få iallafall lite utlopp för ångesten? Skrika/gråta/måla något/springa/riva sönder en gammal tidning kanske..?