fredag 17 januari 2014

and the worst part is there's no-one else to blame

Jag har nu officiellt förstört det bästa och finaste jag har. Hade. Bara för att de där jävla tankarna säger sånt åt mig. Bara för att jag lyssnade på allt skit de sa. Mitt fel. Förlåt.
Säg det där. Nej. Jo, kom igen, du vill ju. Nej. För sent, nu har du sagt det. Fan, nej, jag vill inte, jag vill ta det tillbaka. Försök bara. Det går inte. Helvete. Fan vad dålig du är.

Snart slutar allting ändå.

2 kommentarer:

Johanna sa...

Oavsett vad det är finis så går det nog att lösa. Jag hoppas verkligen att det löser sig. Och allt slutar inte alls snart, älskade du. Du måste fortsätta finnas, fortsätta kämpa. Du klarar detta. Du är så himla värdefull, du behövs. Det är svårt nu men du klarar det.

sv: Så himla rätt har du! Depression är ju en lömsk sjukdom, eller alla psykiska sjukdomar är väl det. Finns ingen ''norm'' eller normal deprimerad människa. styrkekramar tillbaka älskade du ♥

mig själv sa...

Håller med Johanna, du är värdefull och behövs. Ge inte upp.

Massor av styrkekramar, fina du.