You should've raised a baby girl, I should've been a better son.

Många gånger har jag hört olika frågor angående mitt kön. Därför tänkte jag förklara det nu, en gång för alla.
Har alltid känt mig mer som det motsatta könet. Jag säger ofta att jag föddes med fel könsdelar (och försent i tiden, men det är nåt helt annat).
Mitt namn är Jagoda, vilket betyder blåbär på polska, och jordgubb på ryska. Jag föddes i Polen, 1996. Flyttade till Sverige i 2007, och trivs här mycket bättre än jag gjorde i Polen.
Nu har jag två fettklumpar på min bröstkorg och blöder en gång i månaden. Nej, jag vill inte.
Bandage, sport-bh och tjocka tröjor är nåt jag använder ofta. Jag har blivit kallad "hon", jag har blivit kallad "han", jag har blivit kallad "det", och till och med "hen". Ärligt, jag ryser varenda jäkla gång jag hör ordet "hen". Jag vet inte varför. Jag ogillar det väldigt mycket.
Om någon vill använda det ordet, är det okej, inte min sak. Vissa ord hatar jag bara, utan någon särskilt anledning, och "hen" är ett av dem (ett ord jag också hatar är bland annat "kämpa"). Nu pratar jag om en helt annan sak, tillbaka till huvudämnet.
Mitt "trans-namn" var/är Lucas. Ändå kallas jag Luu, och min syster säger ofta "min bror" när hon pratar om mig. Min mamma vet om att jag känner mig inte alls bekväm i den kroppen jag har nu.
De flesta brukar genast anta ("never assume 'cause you're making an ass out of u and me") att då gillar jag tjejer. Jag erkänner att ja, jag har haft känslor för vissa tjejer och ofta tycker att många tjejer är väldigt attraktiva. Men ändå tycker jag också om killar. Ibland säger jag att jag har små "daddy-issues", eftersom min "kära" far stack till en annan kvinna och han var i princip inte där när jag växte upp. Däremot har jag fem bröder, och varje gång jag ser en kille som jag tycker är snygg visar det säger att han, på nåt sätt, liknar någon av mina bröder. Det känns lite obehagligt, men nämligen är det ganska normalt. Återigen pratar jag om nåt helt annat, fokusera!
Vissa säger att jag helt enkelt är förvirrad. Kanske. Jag vet inte. Jag håller i princip på att ge upp med den där "transexuell-grejen". Jag känner att ingen tror på mig längre. Det gör mig ledsen ganska ofta. Av nån anledning känner jag mig mer säker när jag "förvandlas" till en kille. Klänningar och smink är ingenting för mig, och många säger att jag bara är en "pojkflicka", inget mer. Jag kanske verkligen är förvirrad? Vet jag verkligen vem jag är, försöker jag bara hitta mig själv? Är detta bara ett konstigt personlighetsproblem?
Vill ha svar på det, men jag tror inte att någon kan ge mig det.
Nu vet ni det.
Jag har hört olika kommentarer angående det. Att jag lurar andra, och att det är samma sak som att ljuga.
Till och med min "vän" har sagt att jag är "för tjejig" för att "vara" en kille.
En av de roligaste kommentarer jag fick om det, var att det är olagligt. Jag skrattade åt det, så himla löjligt ju.
Det var nog allt, tack för mig.

Beat me, hate me

You can never break me