torsdag 26 september 2013

Det här är för fan inget liv.

Jag är förvirrad. Och vet inte vad som händer. Skulle egentligen gå till skolan i morse, men det slutade med en panikattack, och ett utskällning från mamma. I eftermiddags gick jag på ett möte i skolan. Vi bestämde att jag ska ta en paus. De har till och med frågat om jag vill att de ska skriva ut mig från skolan. Nej, det vill jag inte.
Nästan allt har blivit jobbigt. Allting har blivit svart, igen. Självmord känns som den enda utvägen, även fast innerst inne vet jag att det inte är det. Eller?
Imorgon ska jag försöka att ta mig till Östhammar, ska nämligen ha uppföljningsmöte med min kontaktperson. Jag vet dock inte vilken. Och min handläggare från soc har inte slutat. Det visade sig att det blev ett missförstånd. Hon är kvar.

På lördag skulle jag träffa Amanda. Men vi, nej jag, har bestämt att vi inte ska träffas. Båda mår kasst. Det skulle nog påverka oss båda. Så istället för att vara med Amanda och kramas, så ska jag gråta och hata mig själv. Åh.

Jag orkar inte, jag vill inte, jag har ångest när jag ska gå ut. Jag har ingen aning hur jag ska klara allt det här. Har så många möten. Så mycket att göra. Och allting händer på en gång, allting händer för fort. Sakta ner, snälla. Jag orkar inte.


Jag försöker fortfarande att jobba på nya inlägg. Kanske borde jag börja skriva ner åtminstone lite. Men det är så jävla jävla, jävla svårt att börja med allting. Vill ha styrkan tillbaka. Orkar inte leva så här.

Godnatt.

1 kommentar:

Amanda sa...

Jag älskar dig