"Tänk positivt!"

Jag har hört de orden alldeles för ofta. Och jag blir alltid lika irriterad. När jag var inlagd, brukade en skötare säga så till mig. Och visst försökte jag tänka positivt ett tag. Men det tog inte länge innan verkligheten kom och slog mig ner igen. Världen är inte fin. Världen är inte positiv. För hur kan jag tänka positivt och vara glad när jag vet vilka hemskheter sker hela tiden? Det går inte, jag kan inte.
Barn svälter, folk bombar, djur plågas och självmord är allt oftare lösningen till alla problem. Och det är inte ens hälften av alla hemskheter.
När jag skrollar ner på min dashboard på tumblr och ser hur anonyma jävlar trycker ner någon och säger "kill yourself" blir jag helt jävla förbannad. Och när jag ser att någon har svarat "I will" blir jag ledsen och orolig. Jag själv har fått såna meddelanden, jag har själv övervägt självmord på grund av anonyma skitstövlar. Jag vill så gärna krama om de som inte vill leva längre, jag vill få de att se att det finns saker att leva för.
Jag försöker att inte tänka på det för mycket. Det går inte.
Det är alltid där, jag kan inte bara glömma bort det.