Everyone's so full of shit, born and raised by hypocrites

På lördag åkte jag, Alice och mamma till Uppsala. Mamma åkte vidare till Köping, medans jag och Alice väntade på Amanda. Vi gick lite hit och dit, och sen åkte hem. Och det var så trevligt när Amanda var hos mig. Vi kramades, tittade på videos och gjorde egentligen inget speciellt. Men det var så fint ändå. Vi kramades mycket. På söndag var det dags att säga hejdå och då blev allting jobbigt, som vanligt.
Vill ses och kramas igen.

 Armbanden som jag har gjort förut. Att Amanda har inte tröttnat på de än.

♥

________________________________________________

Igår var det jättejobbigt. Vaknade trött och mådde dåligt, sov lite från och till i några timmar på morgonen, och åkte till Uppsala med ångest som lade sig på bröstkorgen. På vägen till ingången såg jag en sköterska. Hon vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka. Hon kände igen mig och jag kände igen henne. Jag kan inte bestämma mig; jag vet inte om det var trevligt eller sorgligt.

En sköterska från psykakuten kände igen mig. 

Det är faktiskt mest sorgligt, om man tänker efter. Mitt liv är så jävla sorgligt ibland.

Jag fick träffa en psykolog, och efter nån timme och några "bekännelser" blev hon orolig. Vi fick stanna där i mer eller mindre tre timmar. De ville lägga in mig, men jag fick ångest (som jag inte berättade om) och ville åka hem. Var inte redo. Vi skulle hålla kontakten idag, och imorgon ska jag tillbaka dit. Kommer antagligen stanna där. Jag trodde att jag skulle klara mig hemma, men nej, det går inte.
Efter tre (jobbiga) timmar gick vi och åt. Först var vi i Forumgallerian och köpte lite saker. Åt på Burger King. När läkaren sa att hon vill inte låta mig gå, fick jag ont i magen, som höll sig ända tills jag kom hem. Inget hjälpte. Och det var bara stress. Usch. Alice och farmor gick till domkyrkan medans jag och mamma satt på en bänk utanför. Kunde nästan inte gå på grund av magont. Sen åkte vi till Gränby, och jag försökte hitta nånting med sköldpaddor. Kunde inte hitta nåt, så jag köpte några andra saker.

På kvällen satt jag och hade panik, mest för att Amanda mådde skitdåligt. Var så orolig. Vill ju inte förlora min bästa vän. Det "roliga" är att vi kanske ses imorgon, haha.
Jag älskar henne så jävla mycket. Hon får inte lämna mig, jag kommer inte klara mig utan henne. Livet skulle bli så himla meningslöst om hon dog.

________________________________________________

1. Kände lite så efter samtalet. 2. Väntrum (och farmor).

3. En boll jag lekte med. 4. Såg det när vi var på väg till stan.

Köpte nya armband till mig och Amanda.
Hennes gick sönder och min var lite "rostig", eller vad man ska säga.
Därför kände jag att det var dags för nya.
(Köpte lite mer saker men det är inget speciellt.)

_________________________________

Jag vill verkligen skada mig själv. Jag vill inte äta. Jag vill dö. Jag orkar inte gå upp på morgonen. Allting är så himla jobbigt. Och jag orkar inte. Vill inte mer. Snälla. Låt mig dö. Låt mig ge upp.