Förlåt för allt det där.

En liten, enkel sak på ett av de sociala nätverken där jag är medlem på, har nu utlöst så mycket känslor och självhat hos mig själv att jag håller på att bryta ihop nu ännu en gång. Förlåt. Nu behöver jag skriva av mig, jag behöver få allt ur mig, och med hjälp av tangentbord ska jag nu spy upp alla känslor på bloggen. Detta inlägget är egentligen riktad mot en specifik person, som kommer få läsa detta. Jag hoppas att du förstår, och jag vill bara säga förlåt.

Nu rushar alla tankar, och jag vet inte vilken jag ska börja med. Det kommer massa tårar, och olika, men negativa, känslor rinner nu ut, det är en känslospya.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara nu om vi aldrig blev vänner. Jag är glad att vi är det, men vissa stunder känns det som att allt som händer de sista åren är mitt fel. För jag kunde hjälpa, jag kunde säga till och då skulle du få hjälp. Förlåt för att jag är en sån dålig vän. Förlåt för att jag var dum nog att dela mina rakblad med dig, att jag visade dig hur man skär djupt, förlåt för alla de stunderna då vi skar oss tillsammans i badrummet eller rummet hemma hos mig, toaletten i gallerian, toaletten på bio. Förlåt för att jag var så jävla dum att jag delade mitt beroende med dig. Så ska aldrig en sann vän göra, eller hur? Det visar ju bara hur dålig jag är. Din mamma har anledningar till att hata mig, det får hon göra. Jag har aldrig tänkt på det förut, men jag insåg att jag är den dåliga vännen. Vännen som inga föräldrar tycker om. Jag dricker inte alkohol, jag tar inte droger, det enda jag gör är att jag mår dåligt. Förlåt för att jag mår dåligt.

Så förlåt, förlåt för att jag har dragit ner dig så mycket. Och det tycker alla, och alla vet att jag har dragit ner dig. Menade aldrig att göra så. Heidi, jag är så hemskt ledsen.