tisdag 18 juni 2013

Livet är värt att leva när jag är med Dig.

Dagen har väl varit upp och ner, jag ska inte ljuga. Morgonen var kanske inte särskilt rolig. Men det gör inget, för att det är inte ditt fel, Amanda. Jag vet att du tror att det är det, men nej. Aldrig ditt fel. När vi satt på bänken i gallerian, och jag kramade om dig i desperata försök att få dig att må åtminstone lite lite bättre, insåg jag nånting. Jag ville säga det, men kunde inte få det ur mig, kände inte att det var rätt tillfälle. Och det är ju alltid lättare att skriva, eller hur? Så här får du ett litet nånting:
• Förlåt. Förlåt för alla de gångerna som jag sa att jag inte ville leva längre, när jag sa att jag orkar inte, att jag bara vill dö. Idag såg jag hur dåligt du mådde, hur hemskt det var för dig att få höra sånt. Så förlåt, förlåt för att jag har fått dig att må så dåligt, att jag har skapat så mycket ångest och rädsla i dig. Jag menade aldrig så. För att jag vill ju inte såra dig. Och om jag någonsin skulle ta mitt liv, skulle jag ju såra dig så himla mycket. Det vore hemsk. Jag älskar dig, och ska aldrig lämna dig. Men då måste du också stanna här, med mig. Lova?

Du är finast och världen behöver dig. Jag behöver dig. Stanna. • 
_______
Herr Ångest följde med mig idag, men honom slog jag på käften så fort jag kände hans närvaro. Kunde inte låta honom förstöra dagen. Att gå runt, klaga på vädret för att det är antingen för kallt eller för varmt eller så blåser det för mycket (vi är aldrig nöjda, Amanda och jag), skratta åt konstiga kläder och konstiga smycken, äta pastasallad (bara vindruvor, pasta och lite sallad är i princip det enda som jag petar ur den), räkna killar med tofs, prata om ingenting och kramas, är fint. Vissa kan tycka att det är bara tråkigt, men inte vi. Vi håller oss till rutinerna. (Vi har i alla fall inte gått i cirkel idag, framsteg!)

 

Tack för idag. Jag saknar dig redan. Jag älskar dig, du är så himla fin. Tack för att du står ut med mig och all tjat om personen som jag borde inte veta så mycket om. Vi måste ses snart igen. ♥

Avslutar inlägget med en bild på världens tjusigaste sköldpadda. 
Nu måste jag bara komma på ett namn åt honom. 

1 kommentar:

Amanda sa...

JAG ÄLSKAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET.
Jag ska stanna, med dig, jag lovar.