Jag har i alla fall träffat en bra psykiatriker. Innan jag träffade henne trodde jag att det skulle vara en gammal kärring som har inte läst nånting i min journal, skulle uttala mitt namn så jävla fel och skulle prata om sånt som jag inte vill höra. Nope. Hon var ung, ganska lång, snäll och rolig. Uttalade mitt fel lite fel, men inte hemskt.Hon förstod mycket och tyckte att jag var stark. Jag tror inte att jag är stark. Hon funderade på att lägga in mig, men sa att mitt dåliga mående kanske vänder snart och det blir bara synd om jag är inlagd. Om jag mår sämre ska jag säga till och då ska vi åka in. Om en vecka har jag möte med min psykolog. Jag föredrar att hellre vänta en vecka och berätta för min psykolog än säga det till mamma och åka in utan någon "varning". De vill ju inte ha mig där och skulle antagligen neka om jag åkte där utan att de visste att jag är på väg. De är så jävla irriterande.
I alla fall. Idag ska jag inte göra nånting särskilt. Slappa.
1 kommentar:
Orkar inte att du är så fin
Skicka en kommentar